Dit vinden blåser- Del 2



Rummet Melissa stod i var främmande. De bleka väggarna verkade pressa ihop henne, även fast de stod stilla. Vita väggar, vitt golv och vitt tak var det som omslöt henne. Endast en vas med två rosor i bröt den fasansfulla tomheten. Plötsligt började ett par tavlor sakta komma fram ur väggarna. Men de var suddiga. Omöjliga att se helheten på. Rummet påminde henne om någonting. Hon kunde inte komma på vad. Tystnade var tung och hon förstod inte vad hon hade där att göra. Var det någon mening med det?


Plötsligt ryckte hon till, sådär som man gör när man drömt att man faller. Hon hade visserligen inte drömt att hon fallit, men hon kom på vad rummet påminde henne om. Rummet var hennes minne, rosorna skulle föreställa Elsa och Petter. Tavlorna däremot skulle föreställa alla minnen som bleknat bort. Var de på väg tillbaka? Hon kände hur det tog emot att tänka. Sakta vred hon på huvudet mot väckarklockan och såg att det inte var än på länge hon behövde stiga upp. Hon slöt ögonen och försökta att glida tillbaka till drömmen. Visserligen somnade hon, men drömde gjorde hon inte.


När det pipande ljudet av väckarklockan var menat att väcka henne så satt Melissa redan vid frukostbordet och tuggade i sig en fralla med skinka på. Drömmen hade fått henne att vakna tidigare än vanligt. Hon kunde inte få den ur sitt huvud. Hennes far hade redan åkt iväg till ett möte och lägenheten kändes ovaligt tyst. Hon fick nästan för sig att slå på Conrads dator så att det surrande ljudet åter skulle sprida sig i lägenheten. När den sista biten av mackan var svald så hasade hon sig in i badrummet och målade ögonfransarna med maskara och ett tunt streck med eyeliner runt ögat. Hon slängde den skrynkliga klänningen från gårdagen i tvättmaskinen och letade fram ett par svarta tights och en over size t-shirt från garderoben. Den stora hanväskan stod i hallen fylld med mappar och läxa. På grund av krocken så viste hon ingenting. I början hade hon haft svårt att prata. Hon studerade på samma skola som hon hade gjort även ifall hon inte hade varit med om krocken. Fast hon hade special lärare och hade endast bild, hemkunskap och musik tillsammans med resten av klassen. Hon skyndade iväg mot kiosken där hon skulle möta Elsa.


Väl framme stod den blonda tjejen med en centimeters utväxt och med svarta högklackade skor, tröja som precis räckte över rumpan, svarta tights och en skinnjacka, väntande på Melissa.


”Hej.” utbrast Elsa och kramade om Melissa. Hon log. Elsa var som två pusselbitar, de var som klippt och skurna för varandra. Melissas pussel. Det innehöll endast tre pusselbitar. Melissa, Elsa och Petter.


De började gå mot skolan. En grupp med killar på moppe körde förbi och busvisslade i farten. Elsa skrek åt dem och räckte finger. De hade varann, de var en vägg att luta sig emot.



Vet att avslutningen blev tråkig, men är trött. Det blir mer spännande i nästa del, det lovar jag :)

Kommentarer
Postat av: N

Riktigt bra!

2009-11-15 @ 02:45:42
URL: http://www.nidekeiser.bloggplatsen.se

What do u think?♥:

Vad heter du?:
kommer du tebax?♥

Din MSN: (Bara Juwlieh kan se den ;)

Din blogg:

Vad tänkte du säga?:

Trackback
RSS 2.0