Dit vinden blåser- Del 1

Jag kom på att det kanske inte är så smart att ha en annan sida som "Novellhörna" Jag ska nog skriva novellerna på den här sidan istället :) Så här kommer den gamla novellen ;)



Melissa satt ner på en av de frostbelagda bänkarna i parken. Stigen som löpte genom den var täckt av flerfärgade blad.
Hon, med det där yviga, blonderade håret och med svart maskara fint fördelat över ögonfransarna. Hon med en tunn grårutig bomullsklänning och med en skinnjacka över den, med tjocka grå strumpbyxor och ett par orangea converse brukade gå dit, Melissa. Så ofta att bänken började räknas som hennes. Ingen annan än hon satt där längre. Man hade lika gärna kunnat rista in ”Melissas bänk” I det mjuka träet på ryggstödet som nu som sagt var täckt av frost på grund av kylan. Nu satt hon där och tänkte på allt och ingenting med Mp3 snäckorna i öronen och Veronica Maggio på högsta volym. Många gick förbi, gamla som unga med tjocka vinterjackor och rejäla skor. De skyndade sig framåt mot framtiden i en rasande fart. Att stanna upp var något Melissa lärt sig. Tänka och trassla ut allt som man inte riktigt förstod eller hängde med på.

 Det var någonting väldigt långt borta som hänt. Vad mindes hon inte. Det kunde lika gärna vart en dröm, hon mins i alla fall Elsa, och Petter. Kanske hade de inte vart med där? Varför mindes hon dem, men inte någon annan? Petter och Elsa. Hennes pojkvän och Bff. När man mins dem, men inte de som uppfostrat en, inte de som lärt en allt man kan, då är någonting fel! Hon ville minnas, men någonting blockerade tankarna.

 Tillslut gav hon upp och började traska hem i stället. Kylan kändes där bak efter att ha suttit på den kalla bänken. Med Mp3n i handen gick hon de två kilometerna hem till fyravåningshuset på sammet gatan 17a. Det rykte om andetagen när hon gick och gruset knastrade under skorna. Som vanligt så stängde portarna vid nio så hon fick fiska upp nyckeln ur fickan och låsa upp. Innanför entré dörren var det varmt från vättstugan och röklukten låg som en dimma i trapphuset. När hon kom upp tre våningar och fram till dörren med namnskylten ”Graan” på dörren och den där lilla gula klisterlappen. Hon visste inte varför, och fast hennes pappa, Conrad, försökt förklara flera gånger att Melissa inte träffat ”Karin Alvénius” innan olyckan, så kunde inte Melissa förstå hur man kunde avsky någon så mycket när de aldrig träffats förr. Melissa fulkomligt avskydde Karin. Vad kom hon in helt plötsligt för? Tydligen hade Melissas mamma, Sofia, dött i den där satans olyckan. Koma hade hon legat i, Melissa. Två månader hade hon vart okontaktbar och medvetslös. Det var det. Som om någon hade knäppt med fingrarna och hon mins ingenting. Därför blev det lite rörigt och det där med Elsa och Petter. Hon mindes ingenting annat än just de två. Conrad hade stämt möte med dem för att de skulle prata och se om Melissa på något sätt kunde minnas dem. Det visade sig vara helt onödigt eftersom Melissa mins dem direkt. Vart ända minne som rörde dem var kvar. Allt annan borta. Någon hade kanske kopplat upp sig på hennes hjärna och roat sig med att radera saker ur den. Det skulle förklara allt. Men nu var det så osannolikt att man inte ens kunde fundera på det.

 Hon letade fram husnyckeln ur fickan igen och låste upp dörren. Ett vagt surrande ljud hördes inifrån arbetsrummet. Antagligen var det hennes far som jobbade på en ny bok. Han skrev kokböcker och många gånger hade Melissa fått vara försökskanin på oprövade recept. Många gånger hade hon spytt upp maten, hade han berättat. Hon fortsatte förbi arbetsrummet genom köket och in till sitt rum. Fönstret stod öppet och de gula gardinerna med fjärilar på svajade i den kalla vinden. De var de gardinerna hon tydligen haft när hon var liten. Conrad hade hängt upp dem i ett försök att få henne att minnas. Bokhyllan hade de även släpat upp ur förrådet och de hade staplat upp alla gamla sagoböcker i den. Melissa tyckte att det var helt onödigt, men Conrad ville så förtvivlat att hon skulle minas. ”Du förlorar så mycket.” brukade han säga sorgset. Hon brukade titta in i hans ögon och se någonting där då. Vad hade hon inte hunnit lista ut än.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Oj, så himla bra! Det måste komma fler kapitel, eller delar! :D:D

2009-10-30 @ 19:22:16
URL: http://emelieritar.blogg.se/

What do u think?♥:

Vad heter du?:
kommer du tebax?♥

Din MSN: (Bara Juwlieh kan se den ;)

Din blogg:

Vad tänkte du säga?:

Trackback
RSS 2.0